Gentele bryter mot subjektsregeln

Ovanstående är ett utdrag ur Genteles recension på "Det enda rationella", publicerad i DN den 25 september 2009. Gentele inleder stycket med ett brott mot subjektsregeln. Enligt subjektsregeln ska subjektet i bisatsen vara identiskt med det i huvudsatsen. I annat fall blir det lätt knasigt. Ett klassiskt exempel på brott mot subjektsregeln är:

"Vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare, kan jag inte annat än beklaga Erik XIV".

En korrekt formulering vore: "Som de vuxna och mogna människor de fyra påstår sig vara måste de lösa även det problemet" där de i huvudsatsen syftar tillbaka på de vuxna och mogna människor de fyra påstår sig vara i bisatsen.

Förresten anser jag att filmtitlar ska stå inom citattecken (och att boktitlar ska kursiveras).

Normative Norma söker rapportörer!

Hjälp mig att få till stånd en språklig kvalitetsförbättring i våra tidningar genom att rapportera in tokigheter som ni själva stöter på i olika medier! Ensam är man inte stark, det är tillsammans som man kan göra skillnad!

Rätta mig gärna!

Skulle jag göra mig skyldig till egna språkfel i denna blogg - rätta mig gärna. För även jag, som hackar på undermåligt språkbruk i svenska medier, är inte mer än människa. Konstruktiv kritik hjälper mig att utvecklas som skribent.

Jag anser emellertid inte att man kan ställa riktigt samma krav på mitt språkbruk som på yrkesjournalisters. De sistnämnda får betalt för sina tjänster och ska leverera högkvalitativa produkter. Självfallet är inte heller de mer än människor, och människor gör fel. Lösningen på problemet heter korrektur. Chefredaktörer: Låt språkproffsen granska murvlarnas texter innan dessa publiceras!

Har Gentele hört talas om IMDb?

Tydligen har Jeanette Gentele helt struntat i att läsa pressmaterialet om filmen innan hon skrev sin recension. I så fall kunde hon med fördel ha vänt sig till IMDb för uppgifter om de olika skådespelarnas namn. Men hon kanske inte vet att en dylik hjälpreda finns.

Hon gör hur som helst samma fel två gånger i samma lilla recension när hon påstår att karaktären Kate spelas av Abigail Breslin. I själva verket är det Sofia Vassilieva som spelar den sjuka Kate, medan Abigail Breslin spelar hennes lillasyster Anna.

När man tänker efter undrar man om Gentele alls sett filmen. Eller så blev hon förvirrad av filmens handling eller dess persongalleri?

Jag blir alltmer frustrerad

Jag har försökt att hålla mig borta från Normative Norma. I ett par års tid har jag låtit bli att kommentera grodor i svensk press. Emellertid blir jag alltmer frustrerad för varje dag som går. Det går inte längre att läsa tidningen utan att bli upprörd. Inte ens "stora" namn, det vill säga etablerade journalister vid våra största morgontidningar förmår att skriva en artikel utan att begå språk- eller faktafel. Felen blir allt grövre och pinsammare.

Journalister, och då kanske särskilt kulturjournalister, ska föregå med gott exempel och skriva korrekt svenska. De ska kolla fakta och se till att ha jävligt torrt på fötterna innan de skickar in sina texter för publicering i svenska medier. Men se, det gör de inte. De producerar undermåliga produkter till form såväl som till innehåll. Svenska journalister - inte alla, gudskelov, men däremot alltfler - har blivit slarviga och nonchalanta. De tar sitt uppdrag för givet. De kanske har suttit för länge på sina poster och blivit trötta. Jobbet har blivit slentrian och upplevs inte längre som en utmaning. Fan, har man skrivit femtusen filmrecensioner i sitt liv kan man skriva en till - i sömnen. Man behöver inte ens ha sett filmen. Man är ett Orakel. Ens byline borgar för kvalitet, även om man skriver skit. Så tycks många journalister resonera i dag. De har blivit kändisar, eller åtminstone inbillar de sig det. Och fansen, det vill säga läsarna, tackar och tar emot, hänförda.

Men där tar de grundligt fel. Läsarna är inte skribenternas fans. De är skribenternas uppdragsgivare och därtill betalande kunder. Och som sådana har de rättigheter; som sådana får och bör de ställa krav.

Det är hart när omöjligt att stå emot trycket att bli militant språkpolis i Sverige i dag. Därför är Normative Norma tillbaka.

"Blomma ut" ett kärt uttryck (Från den 24 juni 2009)

När kommer professionella skribenter att lära sig att uttrycket "blomma ut" inte betyder "blomstra" utan "vissna"? Varje dag ser man exempel på denna semantiska missuppfattning, senast i exempelvis Malena Rydells i övrigt utmärkta recension på Regina Spektors senaste album i dagens DN. Man kan även undra varför Catharina Grünbaum inte upplyser DN-reportrar om det korrekta bruket en gång för alla!

Ett av Wennös många klavertramp (Från den 15 juni 2009)

Hur det nu gick till - mig tycks det i vilket fall oförklarligt - när fadäsen begicks, men enligt Nicholas Wennös artikel "Låt fulskräcken komma in" i söndagens DN (14 juni) heter Frankenstein: Or, the Modern Prometheus upphovskvinna "Mary J Shelley". (Tänkte han måhanda på Mary J Blige?) Hur dåligt påläst får en kulturjournalist på Sveriges tyngsta tidning vara? Och hur självgod, att han inte ens bryr sig om att kolla fakta innan han skickar in sin text för publicering.

Ett vanligt korrfel? I don't think so!