Inte ens namn på etablerade teveprogram blir rätt

Är det stress som ligger bakom sådana här slarvfel?

Alla är väl inte klockrena, men många är i alla fall roliga:

http://lista.se/listor/roliga-sarskrivningar-1019

Fredrik Strage om särskrivningsgisslet

Fullkomligt klockrent av Fredrik Strage om särskrivningar och vad de gör med språket. Som särskrivningshatare mår man riktigt dåligt varje gång man stöter på en särskrivning, vilket tyvärr inträffar hundra gånger varje dag.

http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/fredrik-strage-sarskrivningar-skrammer-mig-mer-an-sean-banan-och-terrorister

Slarviga Hanna felstavar

Hanna Hellquist har inte kläm på hur man stavar portugisiska efternamn. Det är inte så konstigt. Men bland det första man lär sig på journalistutbildningen är att man ska vara jävligt noga med att stava namnet på sina intervjuobjekt korrekt.

Man får anta att Hanna Hellquist inte gått någon journalistutbildning. Hon stavar nämligen Jardel Oliveira de Sousas namn genomgående fel i söndagens artikel i DN.

Och apropå något annat blev det visst lite tokigt med formuleringen "hans overkligt långa ben sveper förbi gapande tonårsmunnar som sen ska försöka repetera hans oklanderliga rörelsemönster".

Gentele bryter mot subjektsregeln

Ovanstående är ett utdrag ur Genteles recension på "Det enda rationella", publicerad i DN den 25 september 2009. Gentele inleder stycket med ett brott mot subjektsregeln. Enligt subjektsregeln ska subjektet i bisatsen vara identiskt med det i huvudsatsen. I annat fall blir det lätt knasigt. Ett klassiskt exempel på brott mot subjektsregeln är:

"Vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare, kan jag inte annat än beklaga Erik XIV".

En korrekt formulering vore: "Som de vuxna och mogna människor de fyra påstår sig vara måste de lösa även det problemet" där de i huvudsatsen syftar tillbaka på de vuxna och mogna människor de fyra påstår sig vara i bisatsen.

Förresten anser jag att filmtitlar ska stå inom citattecken (och att boktitlar ska kursiveras).

Normative Norma söker rapportörer!

Hjälp mig att få till stånd en språklig kvalitetsförbättring i våra tidningar genom att rapportera in tokigheter som ni själva stöter på i olika medier! Ensam är man inte stark, det är tillsammans som man kan göra skillnad!

Rätta mig gärna!

Skulle jag göra mig skyldig till egna språkfel i denna blogg - rätta mig gärna. För även jag, som hackar på undermåligt språkbruk i svenska medier, är inte mer än människa. Konstruktiv kritik hjälper mig att utvecklas som skribent.

Jag anser emellertid inte att man kan ställa riktigt samma krav på mitt språkbruk som på yrkesjournalisters. De sistnämnda får betalt för sina tjänster och ska leverera högkvalitativa produkter. Självfallet är inte heller de mer än människor, och människor gör fel. Lösningen på problemet heter korrektur. Chefredaktörer: Låt språkproffsen granska murvlarnas texter innan dessa publiceras!

Har Gentele hört talas om IMDb?

Tydligen har Jeanette Gentele helt struntat i att läsa pressmaterialet om filmen innan hon skrev sin recension. I så fall kunde hon med fördel ha vänt sig till IMDb för uppgifter om de olika skådespelarnas namn. Men hon kanske inte vet att en dylik hjälpreda finns.

Hon gör hur som helst samma fel två gånger i samma lilla recension när hon påstår att karaktären Kate spelas av Abigail Breslin. I själva verket är det Sofia Vassilieva som spelar den sjuka Kate, medan Abigail Breslin spelar hennes lillasyster Anna.

När man tänker efter undrar man om Gentele alls sett filmen. Eller så blev hon förvirrad av filmens handling eller dess persongalleri?

Jag blir alltmer frustrerad

Jag har försökt att hålla mig borta från Normative Norma. I ett par års tid har jag låtit bli att kommentera grodor i svensk press. Emellertid blir jag alltmer frustrerad för varje dag som går. Det går inte längre att läsa tidningen utan att bli upprörd. Inte ens "stora" namn, det vill säga etablerade journalister vid våra största morgontidningar förmår att skriva en artikel utan att begå språk- eller faktafel. Felen blir allt grövre och pinsammare.

Journalister, och då kanske särskilt kulturjournalister, ska föregå med gott exempel och skriva korrekt svenska. De ska kolla fakta och se till att ha jävligt torrt på fötterna innan de skickar in sina texter för publicering i svenska medier. Men se, det gör de inte. De producerar undermåliga produkter till form såväl som till innehåll. Svenska journalister - inte alla, gudskelov, men däremot alltfler - har blivit slarviga och nonchalanta. De tar sitt uppdrag för givet. De kanske har suttit för länge på sina poster och blivit trötta. Jobbet har blivit slentrian och upplevs inte längre som en utmaning. Fan, har man skrivit femtusen filmrecensioner i sitt liv kan man skriva en till - i sömnen. Man behöver inte ens ha sett filmen. Man är ett Orakel. Ens byline borgar för kvalitet, även om man skriver skit. Så tycks många journalister resonera i dag. De har blivit kändisar, eller åtminstone inbillar de sig det. Och fansen, det vill säga läsarna, tackar och tar emot, hänförda.

Men där tar de grundligt fel. Läsarna är inte skribenternas fans. De är skribenternas uppdragsgivare och därtill betalande kunder. Och som sådana har de rättigheter; som sådana får och bör de ställa krav.

Det är hart när omöjligt att stå emot trycket att bli militant språkpolis i Sverige i dag. Därför är Normative Norma tillbaka.

"Blomma ut" ett kärt uttryck (Från den 24 juni 2009)

När kommer professionella skribenter att lära sig att uttrycket "blomma ut" inte betyder "blomstra" utan "vissna"? Varje dag ser man exempel på denna semantiska missuppfattning, senast i exempelvis Malena Rydells i övrigt utmärkta recension på Regina Spektors senaste album i dagens DN. Man kan även undra varför Catharina Grünbaum inte upplyser DN-reportrar om det korrekta bruket en gång för alla!

Ett av Wennös många klavertramp (Från den 15 juni 2009)

Hur det nu gick till - mig tycks det i vilket fall oförklarligt - när fadäsen begicks, men enligt Nicholas Wennös artikel "Låt fulskräcken komma in" i söndagens DN (14 juni) heter Frankenstein: Or, the Modern Prometheus upphovskvinna "Mary J Shelley". (Tänkte han måhanda på Mary J Blige?) Hur dåligt påläst får en kulturjournalist på Sveriges tyngsta tidning vara? Och hur självgod, att han inte ens bryr sig om att kolla fakta innan han skickar in sin text för publicering.

Ett vanligt korrfel? I don't think so!

Erigerat, ej "eregerat"

Det heter erigerat, och inte "eregerat". Hur många svenskar har nu lärt sig det ordet fel tack Tobias Olsson?

A development i fallet med Sydsvenskans journalist!

Till min häpnad (och, faktiskt, glädje) fick jag ett svar från Sydsvenskans journalist Andreas Ekström inom fem minuter efter det att jag skickat i väg mitt kritiska mejl. Där förklarar han att han inte gillar att rätta "folks grammatik och uttryck" utan väljer att återge citaten ordagrant. Alltså är det Bengt Ohlsson som ursprungligen ska ha sagt "jag vete fan".

Kan man tro det om Bengt Ohlsson? Ja, det vete... Fast; jo, kanske.

E-post till journalist på Sydsvenskan

Enligt Sydsvenskans Andreas Ekström ska Bengt Ohlsson ha sagt om årets Bokmässa:

"Eftersom det är första gången jag åker dit så känns det lite som att åka på kollo. Så jag vete fan, jag känner mig lite utanför redan från början."

Det finns som bekant inget uttryck som lyder "jag vete fan", och därför skickade jag mejlet nedan till Ekström. Jag hoppas att jag har lyckats klargöra sammanhangen för honom.

Hej Andreas,

Angående din artikel i Sydsvenskan i dag, "Framsidor och baksidor på den heliga Bokmässan": uttrycket lyder det vete fan, inte *jag vete fan som du påstår att Bengt Ohlsson sagt (det betvivlar jag nämligen starkt att han gjort). Satsens subjekt och den som vet någonting är alltså Fan, det vill säga djävulen, och ingen annan. Alltså finns i satsen inget utrymme för ytterligare subjekt, som exempelvis ett "jag". "Vete" är som du säkert vet presens konjunktiv av "att veta" (jfr "bevare oss väl", "leve konungen!"). Så uttrycket det vete fan betyder ungefär "bara fan kan veta det", eller "ingen aning".

William Oudhuis kan inte uttala Ian han heller

Såg Sveriges Televisions nöjesprogram "Popcorn" för ett par veckor sen, med Anna Mannheimer och William Oudhuis som programledare. Den sistnämnde hade inte minsta koll på hur man ska uttala den skotska varianten för John, alltså Ian. Också Oudhuis drämde till med "Ajan". Vart är vi på väg i Sverige när någon som inte kan uttala förnamnet till James Bonds upphovsman kan bli filmskribent, för att inte tala om researcher för "Filmkrönikan" och programledare för ett nöjesprogram om film?

Ian och inte Ajan, Malin Mendel Westberg!

I ett inslag i Aktuellt fredagen den 19 augusti, som handlade om dödsskjutningen av den brasilianska medborgaren Jean de Menezes av engelsk polis, kallade reportern Malin Mendel Westberg Londons polischef Ian Blair vid två tillfällen för "Ajan" Blair. I våra dagar vet nästan vem som helst hur Ian ska uttalas men tydligen inte Aktuellt-reportern. Men se, det hade hon kunnat ta reda på inför inslaget. Jag rekommenderar att Malin snarast köper ett exemplar av Longman Pronunciation Dictionary av J C Wells och att hon därefter flitigt konsulterar den.