Jag blir alltmer frustrerad

Jag har försökt att hålla mig borta från Normative Norma. I ett par års tid har jag låtit bli att kommentera grodor i svensk press. Emellertid blir jag alltmer frustrerad för varje dag som går. Det går inte längre att läsa tidningen utan att bli upprörd. Inte ens "stora" namn, det vill säga etablerade journalister vid våra största morgontidningar förmår att skriva en artikel utan att begå språk- eller faktafel. Felen blir allt grövre och pinsammare.

Journalister, och då kanske särskilt kulturjournalister, ska föregå med gott exempel och skriva korrekt svenska. De ska kolla fakta och se till att ha jävligt torrt på fötterna innan de skickar in sina texter för publicering i svenska medier. Men se, det gör de inte. De producerar undermåliga produkter till form såväl som till innehåll. Svenska journalister - inte alla, gudskelov, men däremot alltfler - har blivit slarviga och nonchalanta. De tar sitt uppdrag för givet. De kanske har suttit för länge på sina poster och blivit trötta. Jobbet har blivit slentrian och upplevs inte längre som en utmaning. Fan, har man skrivit femtusen filmrecensioner i sitt liv kan man skriva en till - i sömnen. Man behöver inte ens ha sett filmen. Man är ett Orakel. Ens byline borgar för kvalitet, även om man skriver skit. Så tycks många journalister resonera i dag. De har blivit kändisar, eller åtminstone inbillar de sig det. Och fansen, det vill säga läsarna, tackar och tar emot, hänförda.

Men där tar de grundligt fel. Läsarna är inte skribenternas fans. De är skribenternas uppdragsgivare och därtill betalande kunder. Och som sådana har de rättigheter; som sådana får och bör de ställa krav.

Det är hart när omöjligt att stå emot trycket att bli militant språkpolis i Sverige i dag. Därför är Normative Norma tillbaka.